BODA GLASBRUK Det forskningsprojekt inom innovativ sanering som kretsar kring att återvinna blyglas från glasdeponier i Glasriket nådde förra veckan en milstolpe. Då ­genomfördes en lyckad testsmältning på The Glass Factory i Boda Glasbruk.

– Det var absolut ett ­lyckat resultat. Mycket bra, ­säger Lina Grund, glas­forskare och projektledare på RISE, Research Institutes of Sweden.

Testet gick ut på att man, i en degel, blandade glaskross med och utan bly­haltigt glas, soda och ett hemligt ämne som fungerar som reduktionsmedel. Blandningen hade en blyhalt om runt tio procent och värmdes upp till cirka 1 350 grader. Degeln tilläts sedan svalna och när den slogs sönder visade det sig att det tunga blyet hade sjunkit ner till botten och låg separerad från den övriga glasmassan.

– Framför allt visste vi inte om degeln skulle hålla. Den är gjord för att klara smält glas men metall är ­betydligt värre. Men det var inget bly som gick igenom den, så det var jättebra, ­säger Lina Grund och fortsätter:

– Nu håller vi på att ­analysera hur mycket bly som är kvar i glasfasen. Där väntar vi på resultat. Jag skulle tro att vi har ett ­preliminärt resultat om en vecka ungefär.

Om och i så fall hur mycket bly som den renade glasmassan innehåller är avgörande för vilken typ av produkter som man skulle kunna tillverka av glasfasen. Det miljöfarliga blyet är i sig inte särskilt värdefullt, berättar hyttmästaren Peter Kuchinke, som var den som utförde testsmältningen:

– Om man jämför energianvändningen, arbetskraften och allt det som krävs för att först separera själva glaset och sedan sepa­rationssmälta glaset så är värdet på blyet alldeles för lågt. Det ligger på runt 20 000 kronor per ton, ­säger han och utvecklar:

– Och man kan inte bara kräva att staten ska gå in med en jäkla massa pengar utan man måste hitta ett sätt att använda själva ­glaset, det vi kallar för glasfasen. Det ska helst användas redan i varmt tillstånd för då har man redan tillfört en stor mängd energi. Det kan inte kylas ner och bli ytterligare en avfallsprodukt.

Lina Grund håller med Peter Kuchinke om att den ekonomiska ekvationen i nuläget är långt från att gå ihop och att en eventuell stor­skalig användning ­ligger flera år framåt i tiden. Att staten måste skjuta till ­saneringspengar ser hon i dagsläget som oundvikligt.

– Just nu ligger massa blyglas och andra tungmetaller som arsenik och kadmium på deponier. Varje år lakas lite av ämnena ur till vattendrag och grund­vatten, så alternativen är att flytta glaset från en deponi till en annan som är lite ­säkrare, eller så gör man faktiskt någonting av allt som ligger där. Antingen lägger man pengar på att flytta runt glas, eller gör man någonting av det – det är så jag ser på det här.

På deponier i Glasriket beräknas det finnas cirka 100 000 kubikmeter glas ­varav en del innehåller ­giftiga tungmetaller. I Emmaboda kommun finns deponier i Åfors, Johansfors, Boda glasbruk och Smålandshyttan i Stekaremåla.