Modern Ruben Hjelm ska ta emot förskolebarnen i sin stuga

Jan Karlsson, Åfors, ­gestaltar den legendariske glasblåsaren ­Ruben Hjelm när kommunens femåringar från alla förskolor ­besöker The Glass Fac­tory och Rubens stuga.
BODA GLASBRUK Barnens besök i Boda glasbruk infaller måndag till torsdag nästa vecka. Förutom att de ska få besöka The Glass Factory får de även möta den välkände glas­blåsaren Ruben Hjelm.
Nej, det får de naturligtvis inte eftersom Hjelm gick ur tiden 1969, men den före detta glasblåsaren och ­skådespelaren Jan Karlsson från Åfors gestaltar Hjelm när barnen besöker Rubens stuga ett stenkast från glasmuséet.
Här levde Ruben Hjelm i hela sitt liv; först tillsammans med föräldrar och syskon. När föräldrarna var borta bodde han och systern Cecilia Hjelm i den lilla stugan och Cecilia överlevde sin bror med nio år och gick bort 1978. Stugan har sedan bevarats som en tidskapsel som illustrerar hur en glasblåsare kunde leva under tidigt 1900-tal.
Jan Karlsson är aktiv i Åforsteatern och har ­varit med i många av föreningens produktioner; där­ibland I skenet från en glasugn och Glasklockan. Han var även glasblåsare i många år med start på ­hemorten Gullaskruv.
– Jag träffade aldrig ­Ruben, för jag bodde i Hälle­berga på den tiden. Det var Jan Dzedins idé att jag skulle spela Ruben och det ska bli kul att möta förskolebarnen.
Är det svårt att leva sig in i att vara Ruben Hjelm?
– Jag har ju samma bakgrund som han eftersom jag också har varit glasblåsare. Som gammal blåsare förstår jag till fullo frustrationen i att blåsa glas med blåsor i, för det var en hederssak att lära sig att blåsa glas utan blåsor. Det var också ett sätt att få bättre lön. Så för bruket och Höglund var det lönsamt med blåsigt glas, men för blåsarna var det frustrerade att göra det man hade lärt sig att und­vika.
Efter 20 minuter i Rubens stuga ska barnen gå till ­hyttan.
– De får med sig en påse med sågspån, för om man rullar glasposten i sågspån blir det blåsor, och sedan ska Peter Kuchinke i hyttan, så att säga, förstöra det rena glaset och det ska barnen få se, säger Jan Karlsson.
Det Hjelm – som var känd för att ha bra hand med barn – blivit särskilt bekant för är ju att han högljutt protesterade mot formgivaren Erik Höglunds införande av blåsor i glaset, och det berättas att Ruben Hjelm blev så arg att han slängde pipan i hyttgolvet och gick hem.
Det berättas också, att Höglund senare gick hem till Hjelm med en flaska brännvin för att försonas. Detta var på 1950-talet och under samvaron rätades alla frågetecken ut och de båda männen blev vänner för livet.
Hjelms protester dokumenterades i Reidar Jönssons roman Mitt liv som hund, som utspelar sig i Boda glasbruk, och det finns också en sekvens i Lasse Hallströms film från 1985 där Hjelm uttryckte ogillande för konstnärens, som han tyckte, ogudaktiga påhitt.